Några timmar efter jag skicka mailet så svarade chefredaktören. Hon beklagade dödsfallet och sa att de gjort fel och att vi visst ska få sätta in insändaren. Lite senare kom ett till mail från en av redaktörerna som också bad om ursäkt och bad oss höra av sig om när vi ville ha in insändaren. Deras ursäkter kändes uppriktiga och de ska ha cred för att de direkt erkände sitt misstag och rättade till det utan krusiduller. Ingen mer skugga över dem alltså.
Nu återstår bara att svara dem om när vi vill ha in insändaren. Sen lägger hela denna historia bakom oss.
Som en sidnotering upptäckte jag nyss en lite lustig sak. Chefredaktören på VLT har just börjat blogga och där skriver hon om sitt arbete. Bland annat skrev hon faktiskt om denna historia.
1 kommentar:
Bra att dom ändrade sig. Ingen är ofelbar. Bra att ni reagerade för vad dom tycker att man ska få ha under dargens ros./Farmor
Skicka en kommentar