Hästarna på bilden har inget med inlägget att göra. Eller på sätt och vis har de det eftersom de är hästar. Men de är inte hästarna som nämns i inlägget. Hästen till höger är sjukt liten förresten. Men det ser ni nog själva.
På håll kan stall verka som rofyllda platser där folk och hästar umgås som en stor och härlig familj. På nära håll är verkligen en helt annan.
Trots att jag gör mitt bästa för att inte lyssna när Johanna berättar om alla drama i stallet så når vissa händelser mig ändå. Senast var det att Johannas och hennes systers häst Åke inte har några kompisar ute i hagen utan måste stå själv vilket tydligen inte uppskattas av ett flockdjur. Det är ju mobbing tänker ni nu och undrar varför de andras hästarna beter sig så? Det är inte hästarna som beter sig så utan de andra hästarnas ägare. Orsaken? Jo att Åke biter sönder de andras hästarna täcken. Det är tydligen så hemskt att då flyttar man sina hästar till en annan hage för att skydda täckena. Herregud- det är djur vi har att göra med, sånt kan hända! Djur gör inte alltid som vi människor (vilket nästan alltid är tur).
Detta är bara en av hundratals spännande intriger man kan få uppleva i ett stall. Den ena mer underlig än den andra. Jag tror detta beror på att det är för många tjejer på samma ställe. Det brukar bli tjafs då.
1 kommentar:
Det är precis vad jag alltid har sagt: hästar är hästar. Man kan inte säga åt dem vad de får och vad de inte får göra. Ska man ha hästar ihop, vilket de mår allra bäst av, så får man stå ut med att det kan hända att täcken går sönder m.m.
// J
Skicka en kommentar