Detta är projektet jag pratade om i ett tidigare inlägg idag.
Ett par månader senare än planerat blev äntligen berättelsen om Elliot klar. Jag tänker inte skriva så mycket mer om det här utan ni som vill läsa om det kan göra det genom att klicka här. Berättelsen blev mycket längre än jag från början tänkt mig och då är ändå inte allt med. Det dyker hela tiden upp saker jag vill lägga till men nu har jag sagt till mig själv att vara nöjd.
Det är absolut inte meningen att återuppväcka någons känslor med att publicera detta så långt efteråt. Jag känner bara att det är viktigt att få historien nerskriven och vill man inte läsa så behöver man inte.
En sak jag skrivit i berättelsen om Elliot men ännu inte nämnt här är att Elliott nu är gravsatt i i minneslunden på Hovdestalund. Det skedde den 6:e maj.
Sist i berättelsen om Elliot har jag lagt in ett antal fotoalbum över det som varit. Det finns en del starka bilder där så ni vet i förväg. Det är för mig inga obehagliga bilder men vi har ju alla olika toleransnivåer.
Varför?
-
Hur är det möjligt att allt som annars aldrig brukar hända händer just när
man behöver lite sömn som mest?
Efter att ha nattat Ina på luftmadrassen vid ...
20 timmar sedan
1 kommentar:
Nu har jag läst även denna tragiska berättelse om hur ni mistade er andra son. Känner bara stor sorg. Vad ni nu än bestämmer er för så önskar jag er lycka till med resten av era liv.
Kram Karin
Skicka en kommentar