Ja vad ska man säga, det är verkligen upp och ned för tillfället. För tillfället känns det mindre jobbigt men bara för några timmar sen var vi ledsna. Jag råkade tänka på Gosse och hur det kom lite blod ur hans lilla näsa då och då när jag hade honom hos mig som jag torkade bort. Liksom för att ta hand om honom. Det minnet gjorde mig ledsen och när jag blev ledsen blev Johanna ledsen.
Så är de flesta dagarna just nu. Ena stunden känner man sig uppåt och bara en liten stund senare känns allt hopplöst. Då känns det inte ens som det kommer finnas någon framtid. Det är mer neråt-stunder än uppåt-stunder. Medans vi väntade barn hade man något att se fram emot- just nu finns det liksom inget att se fram emot. Visst kan det bli barn längre fram men hur länge kommer det dröja? Nån månad eller några år? Det var lättare när det fanns ett datum.
Sist idag måste jag säga hur otroligt liten tröst prylar är i en sån här situation. Ingenting materiellt runt omkring mig kan få mig på bättre humör. Tvärtom tycker jag de känns helt meningslösa. Jag hade betydligt hellre lagt ut pengarna på barnsaker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar