torsdag, januari 25, 2007

Att få dagarna att gå samt insikter

Vi har nu tittat på tv i princip från morgon till kväll i snart två veckor. Det blev det naturliga sättet att få dagarna att gå. Jag har sett många serier jag vägrat titta på tidigare som faktiskt duger helt ok som tidsfördriv. Städning och tvättning har hamnat lite efter och det har även matlagning. Vi börjar iaf bli lite bättre på att laga mat. I en vecka var det bara hamburgare, pizza och mikrad färdigmat. Det började stå en lite upp i halsen så nu när lite av humöret och matlusten återkommit har vi börjat laga mat igen.

Insikter
Om jag ska försöka hitta något positivt i allt som hänt så är det alla insikter jag fått. Insikten om hur menningslösa prylar egentligen är har jag nämnt tidigare. Hur länge jag kommer ha kvar dem återstår att se men jag är glad att fått ha dem i alla fall. Här är några fler:
- Jag har aldrig förstått varför så många vill återvända till platsen där något tragiskt hänt men nu förstår jag varför. För mig är sjukhuset och avdelningen vi var på det stället. Riktigt varför är svårt att förklara men man kände sig trygg där trots allt som hände. Man behövde inte tänka på annat än det som hände i det rummet just då. Dessutom var det där vi fick se våran son. Jag har flera gånger sen vi kom hem känt längtan tillbaka till sjukhuset. Hemma är också bra men här gör sig verkligheten påmind hela tiden.
- Alla bär på något inombords. Man tror att vissa har ett perfekt liv och allt man vill ha men frågan är om det är så? Egentligen gör man nog ofta fel när man jämför sig med andra och tror att de har så mycket bättre. Vem vet vad det varit med om egentligen? De kan ju ha haft ett helvete fram till för några år sedan?! Själv hade jag kunnat offra och avstå från mycket för att ha sluppit gå igenom detta och istället ha vår son i livet.
- Sitt eget barn är något alldeles alldeles obeskrivligt speciellt.

Sist idag vill jag bara säga att vår pojke var jättefin!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag vet, eran gosse var jättefin. Jag önskar jag hade fått se honom.
Ni kommer aldrig att glömma honom. Han är mitt "änglabarnbarn" som jag aldrig kommer att glömma. Ni kommer att gå vidare i eran relation och har andra värderingar i livet som gör er starkare som personer. Jag har bearbetat min egen sorg och jag önskar er allt gott för framtiden. Ni har gått gått igenom något som helt plötsligt har gett er erfarenheter som ni aldrig hade föreställlt er. Ni kommmer att klara av saker på ett helt annat ställt efter detta ./ Rickard`s mamma