Att känna igen sig

Som jag skrivit tidigare är det rätt mycket upp och ner nu för tiden. Jag har ett tag känt att man kommit vidare en bit och så är det nog också. Vad jag precis märkte är hur lätt en släng av sorg kan komma fram. Jag läste precis berättelser på internet av andra som drabbats av samma sak som oss och det var rent ut sagt jobbigt. Jag orkade inte läsa särskilt mycket. Det är jobbigt för man känner igen sig i precis varje rad de skriver. Man blir påmind om hur man själv kände vid olika tillfällen.

Även om det med tiden känns bättre tror och hoppas jag att man aldrig helt kommer över det som hänt. Efter att ha hört mina föräldrar berätta om när samma sak hände dem för 30 år sen och de fortfarande blir berörda av det börjar jag förstå hur stor sak det kanske ändå är. Vissa stunder när jag inte känner någon sorg har jag oroat mig för att glömma för fort men nu börjar jag mer och mer inse att det nog inte går att glömma...

Att få dagarna att gå samt insikter

Vi har nu tittat på tv i princip från morgon till kväll i snart två veckor. Det blev det naturliga sättet att få dagarna att gå. Jag har sett många serier jag vägrat titta på tidigare som faktiskt duger helt ok som tidsfördriv. Städning och tvättning har hamnat lite efter och det har även matlagning. Vi börjar iaf bli lite bättre på att laga mat. I en vecka var det bara hamburgare, pizza och mikrad färdigmat. Det började stå en lite upp i halsen så nu när lite av humöret och matlusten återkommit har vi börjat laga mat igen.

Insikter
Om jag ska försöka hitta något positivt i allt som hänt så är det alla insikter jag fått. Insikten om hur menningslösa prylar egentligen är har jag nämnt tidigare. Hur länge jag kommer ha kvar dem återstår att se men jag är glad att fått ha dem i alla fall. Här är några fler:
- Jag har aldrig förstått varför så många vill återvända till platsen där något tragiskt hänt men nu förstår jag varför. För mig är sjukhuset och avdelningen vi var på det stället. Riktigt varför är svårt att förklara men man kände sig trygg där trots allt som hände. Man behövde inte tänka på annat än det som hände i det rummet just då. Dessutom var det där vi fick se våran son. Jag har flera gånger sen vi kom hem känt längtan tillbaka till sjukhuset. Hemma är också bra men här gör sig verkligheten påmind hela tiden.
- Alla bär på något inombords. Man tror att vissa har ett perfekt liv och allt man vill ha men frågan är om det är så? Egentligen gör man nog ofta fel när man jämför sig med andra och tror att de har så mycket bättre. Vem vet vad det varit med om egentligen? De kan ju ha haft ett helvete fram till för några år sedan?! Själv hade jag kunnat offra och avstå från mycket för att ha sluppit gå igenom detta och istället ha vår son i livet.
- Sitt eget barn är något alldeles alldeles obeskrivligt speciellt.

Sist idag vill jag bara säga att vår pojke var jättefin!

Upp och ner samt prylar suger

Ja vad ska man säga, det är verkligen upp och ned för tillfället. För tillfället känns det mindre jobbigt men bara för några timmar sen var vi ledsna. Jag råkade tänka på Gosse och hur det kom lite blod ur hans lilla näsa då och då när jag hade honom hos mig som jag torkade bort. Liksom för att ta hand om honom. Det minnet gjorde mig ledsen och när jag blev ledsen blev Johanna ledsen.

Så är de flesta dagarna just nu. Ena stunden känner man sig uppåt och bara en liten stund senare känns allt hopplöst. Då känns det inte ens som det kommer finnas någon framtid. Det är mer neråt-stunder än uppåt-stunder. Medans vi väntade barn hade man något att se fram emot- just nu finns det liksom inget att se fram emot. Visst kan det bli barn längre fram men hur länge kommer det dröja? Nån månad eller några år? Det var lättare när det fanns ett datum.

Sist idag måste jag säga hur otroligt liten tröst prylar är i en sån här situation. Ingenting materiellt runt omkring mig kan få mig på bättre humör. Tvärtom tycker jag de känns helt meningslösa. Jag hade betydligt hellre lagt ut pengarna på barnsaker...

Skilda världar

Jag har tidigare skrivit om det otroliga bemötandet vi fick på sjukhuset. Det var så otroligt bra att jag tycker det svårt att beskriva i ord. Tyvärr verkar det inte lika bra överallt. Aftonbladet hade bara veckorna före vi förlorade vårat barn några artiklar om hur sjukvården tog hand om människor i samma situation. Den bild de beskrev är rakt motsatt vår upplevelse. Läs artikeln nedan.

På fredag kommer förhoppningsvis vårt tack till avdelning 85 och förlossningen in på VLT-s insändarsidor. Det var det minsta vi kunde göra.

Aftonbladets artikel.

Mer om vardagen

Nu har gått ytterligare några dagar och även om det är mycket upp och ner har det värsta lagt sig börjar det kännas som. Vissa delar i vardagen börjar kännas helt ok men vissa tankar snurrar fortfarande i huvudet.

När är det ok att vara sig själv igen? När kan man börja med sina smaklösa skämt igen? Nu känns det som man håller igen med dem i ren respekt för barnet. För att inte ha kommit vidare för fort och för att inte vara för smaklös mitt i allt som hänt.

Det som jag tror oroar mig mest är när vardagen tagit över helt hur det blir då? Nu har jag och Johanna umgåtts, gråtit, pratat och berättat massa historier ur våra liv på ett sätt som aldrig tidigare vilket varit riktigt skönt. Det vore riktigt synd om allt blev så vardagligt att vi slutar med det. Jag hoppas verkligen detta kan leda till något positivt.

Imorgon ska vi i alla fall göra lite vardagliga saker. Vi ska till Folksam på försäkringsrådgivning. Det hade vi planerat att göra sen tidigare mycket med tanke på det kommande barnet men även om allt inte gick vår väg gör vi detta nu ändå. Trots allt får man ju hoppas det blir ett barn längre fram.

Vi ses på jobbet på måndag!

Vardagen kommer

Nu har det värsta traumat eller vad man ska kalla det så sakta börjat lägga sig och jag tänkte skriva om detta en sista gång här på bloggen. Istället gör sig vardagen påmind vilket inte känns så mycket bättre. Nu har man under ett antal månader haft något stort att se fram emot och när det nu inte längre finns känns allt riktigt grått och tråkigt. Det är svårt att se någon ljuspunkt. Just för tillfället känns vardagen tyngre än sorgen.

Värst är faktiskt att känslorna går upp och ner. Dels finns sorgen som känns "bra". Då och då växlar det helt om och istället känner jag likgiltighet inför vad som hänt och barnet själv. Då kan jag utan problem tänka på barnet utan att känna något alls. Vid dom tillfällena infinner sig istället starka skuldkänslor för att man inte sörjer mer och jag känner mig helt känslokall. Det känns riktigt hemskt faktiskt för jag vill känna något för barnet. I samband med det kommer tankar om vardagen in och hur trist det är att just nu inte ha något att se fram emot. Jag har helt klart upplevt känslor under dessa dagar som jag inte kan minnas att jag kännt nånsin tidigare. Bara att känna något har känts fantastiskt bra.

Just därför känns vardagen och likgiltigheten jobbig. Kommer allt bli som innan? Att man sitter där vid datorn, köper sina prylar och bryr sig inte om så mycket alls. Jag hoppas verkligen inte det för så levande jag känt mig de senaste dagarna har jag aldrig känt mig innan. Det finns saker som är större och viktigare än en ny pryl. Men det inser man väl inte förrän nåt tragiskt händer. Jobbig är vardagen också för jag och Johanna har aldrig nånsin tidigare pratat om det mesta rätt ur hjärtat som vi gjort denna vecka. Det vore hemskt att falla in i gamla mönster om några veckor.

Likgiltigheten och tankar om vardagen infinner sig främst när det är dags att sova och precis när man vaknat. Det underlättar då väldigt mycket att man inte är ensam. Det gäller egentligen dygnet runt för tillfället. Jag som kan sitta själv i timmar normalt sätt klara nu inte mer än några minuter. Så fort jag är ensam blir tankarna extra starka.

Några tankar
- Det är lustigt hur snabbt saker kan förändras. För en vecka sen satt vi och diskuterade att köpa barnvagn...
- Om det känns så här att förlora ett barn man aldrig sett i livet vågar jag inte ens tänka på hur det känns att förlora ett barn som levt utanför magen. Det måste vara rent omänskligt
- Jag hann förstå varför sitt eget barn alltid är speciellt. Jag har tidigare sett bilder på för tidigt födda barn och tyckt de sett lite "lustiga" ut. Nu när det var vårat kändes det helt annorlunda. Att säga vackert kanske låter konstigt men det kändes verkligen så. Första minuten kändes lite jobbig och man ville inte röra men släppte det och jag verkligen ville se, hålla och röra.
- Jag har inte haft någon speciell matlust sen i måndags. Bara mellan måndag och onsdag morgon hade jag gått ner nästan 3kg i vikt! Till på fredag morgon var det ytterligare något halvkilo. Mycket måste vara vätska för vi har verkligen inte ätit nyttigt denna vecka. Sen i måndags har vi enbart ätit mikromat, hamburgare och annan skräpmat (undantaget tiden på sjukhuset förstås). Nu gäller det att komma igång och laga mat igen.

Vi har skrivit ihop vad vi varit med om i veckan. På nåt sätt känns det bra att få dela med sig. Det är rätt mycket text men vill ni läsa är ni välkomna att göra så.
Klicka här för att läsa

Nedanstående låt spelades på måndag när vi åkte hem från sjukhuset, på onsdag när vi åkte till sjukhuset och sen på torsdag när vi åkte hem. Den sammanfattar det hela rätt bra och har blivit vår låt.

It can only get better
Let the sun refuse to shine
It won't be long before the days are brighter
If every step's an uphill climb
Carry on until they feel much lighter

For all the clouds up in the sky
For all the teardrops in our eyes

It can get only get better
Be still my heart
It can only get better
We've come this far
It can only get better

I know it hurts
For what it's worth
It can only get better

When your back's against the ropes
When you miss someone the most

It can get only get better
Be still my heart
It can only get better
We've come this far
It can only get better

I know it hurts
For what it's worth
It can only get better

I know it hurts
For what it's worth
It can only get better

I know it hurts
For what it's worth
It can only get better

Tack!

Vi vill bara kort tacka alla skänkte oss en tanke via SMS, mail eller på annat sätt. Det betydde mer än jag trodde var möjligt mitt i allt elände. Ensam är inte stark tydligen.

Om ni inte redan gjort det tycker jag ni ska kolla på bilden i förra inlägget. Vi fick ha honom hos oss ett tag igår efter förlossningen samt en kort stund idag och helst ville man inte sluta titta. Först fick vil hålla i honom och sen bäddade de ner honom i en liten liten säng. Man skulle kunna tro att det var obehagligt eftersom han inte levde men det kändes riktigt bra. Hade vi inte gjort det skulle vi sannolikt ångrat oss för resten av livet.

Sist vill vi nämna hur fantastiskt underbar personalen på sjukhuset var. Vi har blivit så otroligt bra omhändertagna att jag nästan överväger att betala dubbel landstings-skatt! Obeskrivligt bra var de allihopa!

En Gosse

Vi hoppas ingen blir illa berörd eller ledsen men vi ville visa vad världen gick miste om. Förlossningen gick bra och Johanna mår bra. Vi hade inte bestämt något namn så han får heta Gosse eftersom det stod på ett kort och det känns rätt på något sätt.

Skagenröra...

till frukost. Vad gott!

Hormonvarning

Idag var vi på Barnens hus för att kolla på barnvagn. Det fanns rätt gott om gravida kvinnor där och de flesta flockades runt barnvagnarna. Jag tror aldrig jag tidigare varit på ett ställe med så mycket hormoner samlat. Det var så koncentrerat att det nästan gick att ta på. Man blev också påmind om att om livet är en kärt så tjafsar man inte med en gravid kvinna.

Passerade just Flen

Sitter här och gäspar käkarna ur led efter en underbar natt på soffan. Hemma har Johanna vinterkräksjukan så man får se när man själv sitter med huvudet över en hink... Bara man hinner hem från Nyköping först så är jag nöjd.

Träningsnarkoman?

Cewe-Controls egen Magnus Samuelsson visar prov på sin starka karaktär genom att smälla i sig en stor bit tårta.

Slakten på Anfield

Så var det dags för året tredje förnedring för Liverpool mot Arsenal- den andra på en vecka. Efter tidigare förluster med 3-0 och 3-1 var det nu dags för storslakt med 6-3. Rena handbollsresultatet.

Ingen sammanfattar dock det hela bättre än Aftonbladet:

Kebbe *klapp klapp klapp*

På Burger Corner.

We have a winner!

Det tog bara några minuter innan det rätta svaret trillade in! Stort grattis till Flenarn som inte vinner något alls (mer än möjligtvis äran)!

Och rätt svar är: En nyfödd bebis!! Allt enligt boken Jag undrar... från Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Kom igen nu- gissa!

Jag ville inte verka otrevlig men nu tycker jag det är dags för fler att svara på fråga nedan. Ett svar har kommit, Rille, men det är fel (i det här fallet iaf).

Glöm inte att det inte finns några priser i potten.

Dagens fråga

Vad är det som är blött, kladdigt, täckt med fett och ofta ludet?

Sätt igång och gissa!



Fina priser till den som svarar rätt utlovas inte.

Varför sluta vid 4?

Jag har länge varit skeptisk till att ha för många barn men efter att ha läst nedanstående ser jag längre inga hinder till ohämmad reproducering. Om nu 10 inte är dyrare att ha på fritids än 4 varför inte skaffa 10? Det gäller ju att få max valuta för pengarna.

3 is a magic number

Återigen blev oljemagnaterna förnedrade av kung Henry och hans kamrater. Antalet insläppta mål känner vi igen sen tidigare. Ska man vinna kan man lika gärna göra det stort. Tydligen fyller Liverpool (staden) 800år i år- det måste vara ungefär lika länge sen som fotbollslaget vann mot Arsenal.

Frågan är om ens ett besök i Peking kan liva upp Robban efter detta?

Momilsamtal

Jag har länge trott det räckte med att vara bra på att ljuga eller att inte kunna skilja fantasi från verklighet för att få jobb på Expressen men tydligen har de lagt till ytterligare ett anställningskrav- man ska heller inte kunna stava.

Emma Löken på Coop Forum

Idag hade vi den stora äran att träffa på hela familjen Löken/Hnulikovi på Coop Forum. Löken såg lika pigg och fräsch (?)ut som vanligt. Eva såg pigg ut på riktigt. Emma sov så hon var nog inte pigg. Blev det sent igår kväll kanske?

Äntligen!

Varg i Gagnef

På mammas begäran (och vem kan säga nej till sin mamma?) kommer här en film på en varg som i julhelgen syntes några hundra meter från vår stuga i Gagnef. Det är dock inte jag som filmat om nu någon trodde det.

Du vet att du blivit mamma när...

Jag bjuder på lite humor så här på årets första dag!

Du vet att du blivit mamma när...

... du vaggar och vyssar med kroppen trots att det är maken som just då håller bebisen.

... du rullar varuvagnen på ICA fram och tillbaka, fram och tillbaka.

... du inte känner dig klädd utan en kräktrasa på ena axeln.

... det första man berättar när maken kommer hem är om bebisen bajsat under dagen.

... du torkar bebiskräk med din egen tröjärm (och behåller tröjan på hela dagen. Och nästa dag.)

... det tar tre dagar att läsa en del av morgontidningen.

... du kan äta en middag på två minuter (med efterrätt och med en hand).

... du längtar efter att få gå ut med soporna för att få lite egentid.

... du inte längre går på toaletten ensam. Inte stänger du dörren heller.

... du fångar upp spyor med handen utan att blinka.

... sex är en siffra som kommer före sju.

... en fullproppad dag innebär att man ska handla mjölk och gå till BVC.

... du hittar din numera kalla lunch i micron tre timmar senare.

... din absolut högsta önskan är en natts obruten sömn.