Tvära kast

I sjukhusvärlden i Västerås är det tydligen tvära kast som gäller. Från lugnet i Uppsala till gårdagens "du får vara kvar en vecka tills det blir permission" till dagens "vill du åka hem?" och så några timmar senare är Johanna hemma.

När de frågade om Johanna ville åka hem var det mer att hon skulle åka hem eftersom det inte längre är någon större fara om barnet skulle födas för tidigt. Och visst har de rätt i att det inte är någon större fara och att förlossningen skulle sätta igång närmsta dagarna känns inte troligt men det som är jobbigt nu är inte känna den trygghet man får på ett sjukhus. Är man på plats och orolig över något kan man bara trycka på en knapp så kommer de och hjälper till. Till exempel för att lyssna på barnets hjärtljud. Nu ska vi istället ringa in om det är något och det är inte alls samma sak.

Nu är det inte så att Johanna är utskriven än utan mer "hemma på prov". Hon ska tillbaka imorgon vid 9 då ronden är för att prata med läkaren igen. Exakt hur mycket de tror hon ska hinna känna efter på så kort tid begriper ingen av oss men vi får väl prova. De pratade dock idag om att skriva ut henne imorgon om allt känts bra så det är väl troligt att det blir så. Förr eller senare hade denna dag (hemgång) kommit ändå om inget hänt men nu kom hemgången det så plötsligt att vi inte hann förbereda oss mentalt men det känns ändå inte helt hemskt. Det enda är om man blir orolig över något och då behöver kontakta dem på telefon eller åka in mitt i natten.

Samtidigt är det väldigt skönt att ha Johanna hemma! Jag tyckte inte alls det var kul hemma när hon låg på sjukhuset.

Vi får se vad de säger på ronden imorgon när vi är där. Förmodligen blir Johanna kvar hemma och får ligga här istället. Om hon skrivs ut imorgon så kommer de först göra ett ultraljud för att se om livmoderhalsen förkortats något så vi har koll på det. Sen får vi se vad händer längre fram.